| Spänningskontroll - Egen mätvagn |
|
|||
| På en modelljärnväg kan det ofta vara lite problem med strömöverföringen mellan rälsen och lokhjulen. Det kan bero på ojämna spår, smuts, damm, målarfärg, mm. Därför har jag byggt en mätvagn som visar exakt var kontakten är dålig. Fyra lysdioder kontrollerar strömupptagningen på varje enskilt hjul. Så fort ett hjul är utan ström så slocknar också den lysdiod som hör till hjulet. Här finns bilder från bygget. Mätvagnen fungerar efter lite justeringar även till Märklin. |
| Signaler - Signalsidan | |
| Informationen om signaler blev så omfattande att jag skapade en egen sida för bara signaler. "Signalsidan" når du här. |
| Växelmotorer |
|
|||||||||||||||||||||
| För att hålla nere kostnaderna för modelljärnvägen så har jag byggt egna växelmotorer. Motorerna till växlarna är köpta på Clas Ohlson för 16kr/st. Det är vanliga 1,5 volts likströmsmotorer. (artnr. 32-3263). Med lite ståltråd och skruv blir de enkla, men välfungerande växelmotorer. Motorn styrs av en 2-polig vippströmställare (kopplad som en polvändare) och får 1,0 V likspänning kontinentuerligt. Alltså står motorn och "arbetar" hela tiden under körningar. Detta gör att växeln blir fjädrande så man kan köra på "felväxlat". Motorn klarar detta utan att bränna eftersom 1,0 volt är relativt lite. Det är lätt att fixa indikering på hur en växel står då man kan parallellkoppla två lysdioder över motorn. Beroende på vilken polaritet motorn får så lyser antingen den ena eller den andra dioden. Motorn passar bäst för växlar vars växeltungor glider lätt, då den inte är särskilt stark. PECO:s electrofrog funkar inte. Rocos code 100 och 83 går däremot hur bra som helst. En motor drar ca 70 mA. Om du vill bygga sådana här växelmotorer, så behöver du, förrutom motorn från clas ohlson, fyra små skruvar, lite plåt, lite vanlig ståltråd, lite pianotråd, och en kopplingsbrygga, även kallad som "sockerbit". Bilderna til höger säger det mesta om konstruktionen. Kopplingsbryggan, eller rättare sagt delar av kopplingsbryggan, används till att sammanfoga ståltråden med motoraxeln. Genom att ta bort plasten runt skruvarna på kopplingsbryggan får du små "hylsor" med två skruvar i. Dessa är utmärkta att sammanfoga axlar, wirar med mera. Impulsstyrning av motorerna Dessa motorer ändrar ju läge genom att man kastar om polerna på matningsspänningen. Detta görs ju som sagt enkelt med tvåpoliga växlande strömställare. Jag ville dock styra växlarna på "vanligt" sätt, med impulser. Det skulle göra att växlarna skulle kunna styras av tungelement längs med banan. Det skulle också bli möjligt att i framtiden koppla växlarna till dekodrar som sedan kopplas till en dator. Lösningen på detta problem blev ett semesterfynd för något år sedan. Vid ett besök på Chateau Småröd i Munekdal inhandlades uppåt 300 stycken monostabila ställverksreläer för 33öre/st. överkommligt tycker jag. Jag kom på, att om man kopplar ihop två monostabila reläer, så kan man få en bistabil funktion som ändrar läge genom korta strömimpulser. Perfekt för mina växelmotorer! Elschemat till en sådan koppling ser du till höger. (Klicka för större bild). Växlmotorn kopplas via ett motstånd till de gula och gråa anslutningarna. Då kan motorn styras via impulser på de bruna och gröna ledningarna. Ett problem jag hade från början var att reläerna drevs av 24v likström. Det skulle bli dyrt att inhandla transformatorer och liknande för att försörja alla reläer med ström. Lite frågor på ett elektronikforum gav resultat. Om man likrtiktar och glättar 17v AC från en Märklintransformator så får man 24V likström. Då var det problemet löst, för sådana hade jag ett par stycken liggandes. |
